Det började som Thåströms låt, fan, fan, fan efter första omgången. Det fortsatte som en valfri The Cure låt, fram tills ”The head on the door”, i moll alltså… Nu pratar vi om insatsen till BK Runan alltså. Det kanske var så att serierna från gårdagens Vallentuna Open 2025 satt kvar i kastarm och ben. Det var kanske så att tron från förra matchens debacle, i starten, mot just Rudbeck, satt i och man trodde att man kunde vända igen.
Och mycket riktigt i omgång 3 gick moll över i dur. Det sprattlade till i fisken och man fick upp en Magnus Uggla titel i minnet, Vittring. Det hägrade både en doft av oavgjort samt eventuell vinst. Lite som Björn Afzelius sakrala text ifrån ”Elsinore” där som en hamletkaraktär ser på Sverige i från ett utav slottstornen på Kronborgs slott, i Helsingør, Och velar mellan hopp och förtvivlan…
Omgång 4 så, fram till några rutor kvar, börjar Bob Hunds ”Festen är över” klinga lätt i mina öron…
Forza Runan
